I fredags när jag och Sara skulle köpa pizza såg jag mitt öde:

En tant i 70 års åldern sitter inne på pizzerian. På bordet står hennes lilla vita handväska som hon krampaktigt håller ett grepp om. Framför henne står ett glass rött.

Detta är säkert en höjdpunkt för henne. Gå ut på en fredag och ta ett glas vin. Men samtidigt kunde jag känna hur ensamheten kom över mig. Jag säger inte att det var synd om henne, hon har kanske haft ett jätterikt liv med någon hon älskat men som inte finns där längre.

 Pratade med Miss Miserabel om detta idag och då kom till insikt om en sak som kändes som ett knytnävsslag i magen på mig:

Jag är rädd för att hitta någon, träffa någon, för jag är rädd för att förlora denna någon. Jag har varit med om det förut. Jag var inte naiv som trodde att jag vid 19 skulle träffa någon som jag skulle leva med resten av livet. Men det var så BRA. Tre år. Och det kändes något så fruktansvärt när det längre inte fanns där. Det var borta. Det man byggt upp så mycket på. HAN man byggt upp så mycket på. VI man byggt upp så mycket på.

Jag är rädd för att träffa någon för jag är rädd för att förlora igen........

Det låter kanske corny men att inse det var extremt tungt, men ändå ett steg på vägen tror jag.  Finns det hopp för mig eller har jag redan förstört för mig själv?

Någon som har lite låttips på några bra låtar när man känner depp?

Lyssnar just på nu Bille the Vision and the dancers och låten There´s hope for anyone. En hint kanske? :D

Puss

Inte lika effektiv idag då....hmmm.

Har iallafall läst lite men inte fått lika mycket gjort som jag hoppats på.

Kan bero på att det inte är någon bra dag idag. Vet inte vad det kom från. Det började igår kväll. Fortsätter idag. Sitter och lyssnar på deppmusik. Vet inte om det gör saken så mycket bättre :) Men det är något man måste igenom hehe.

Känns nog lite surt över att det inte blev något Ullared för mig heller. Kan nog bero på det också.

Among other things.

Imorgon är det alltså föreläsning igen, fyy känner inte alls för det. Läraren är ju bra men det är något med henne som inte känns helt hundra....kan vara det att man inte får säga vad som helst eller att hon får en att känna sig skyldig när man inte gjort det HON tycker man ska ha gjort. Hon har sjukt höga krav på oss och sen märker man att hon blir irriterad när man inte uppfyller dessa.

 Men men...vem har inte krav på folk :)

Vet inte hur det blir med utgång denna vecka. Ska nog ta det lugnt imorgon, för min egen skull. På torsdagen är det ju B.E.S.T grejen och kåren.

Försöker styra upp en utgång här i Falun på lördag, någon som är på?

Puss så länge