Det som nu pågår i London är galet. Runt omkring där jag bor plundras och förstörs det.

Efter jobbet igår bestämde jag och min kollega oss för att gå till lokala puben där hennes syster jobbar. Moa bor i Hackney och igår plundrades affären som ligger under deras lägenhet så jag väntade med henne på puben till syster slutade så de kunde åka hem tillsammans. Jag trodde (något naivt kanske) att centrala London var säkert men fick igår erfara att det inte är fallet. Puben var tvungen att stänga tidigare efter varningar om att saker kunde hända. Jag och Moa stannade kvar inne på puben när de stängt och då börjar telefonen ringa. Det är pubens ägare som ringer och säger att en folkmassa är på väg ner för gatan där vi är. Vi lämnar puben väldigt snabbt och beger oss ner till Oxford Street där jag ska försöka hitta en taxi och systrarna ska ta en buss hem. Väl ute på gatan märks det ingenting, folk är ute om än betydligt färre människor är vanligt. Det var svårt för mig att hitta en taxi. När jag sa vart jag skulle fick jag svar som: "That´s north London. I don´t go there, it´s not safe there." Började helt ärligt känna paniken komma. Jag hade bestämt tillsammans med min mamma att det var säkrare att åka taxi än att ta en buss så var tvungen att hitta någon. till slut hittade jag någon som var villig att köra mig hem, vi åkte omvägar för han ville inte åka nära ställen med shoppinggator. Väl hemma var Lisa uppe och väntade på mig. Natalia hade åkt till sin mamma och stannade där för hon hade ingen skjuts tillbaka, och hon ville förståeligt nog inte gå hem. Utanför hördes polisbilar och brandbilar varannan minut, jag överdriver inte. De slutade höras vid halv 2 tiden ungefär, men man kunde fortfarande höra helikoptrar. Jag och Lisa satt uppe och pratade och kollade på nyheterna och såg hur fler och fler stadsdelar i London och städer i England drabbades.

Affärerna stänger tidigare av rädlsa för att drabbas när någon fortfarande jobbar. Affärerna på min gata stängde igår kl 20.00, istället för vid midnatt. Folk är väldigt aktsamma och jag har lärt mig efter gårdagen att jag inte ska vara ute sent så länge detta pågår. Oavsett om det inte dödas så är det fortfarande läskigt och man kan hamna mitt i det.

Här hemma sover vi med lampan tänd i trappen, vi vet inte om det är en bra eller dålig idé men är svårt att veta vad som är smart förtillället.

Man följer nyheterna hela tiden. Jag kan bara vara glad att mitt område klarat sig än så länge, även om områden runt omkring mig drabbats samt där jag har vänner. Fick ett sms av Moa igår natt där det stod: "Alltså det här är det sjukaste jag varit med om!! Gatorna runt vårat hem ryker. Vi kom knappt hem. Är du okej?"

Jag är okej, hoppas bara att detta får ett slut snart.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När katten är borta dansar råttorna på bordet heter det ju, men i det här fallet är det snarare; när Natalia är borta passar Camilla och Lisa på att tjafsa. Små värdsliga saker som hushållskassan. Som vi enligt Lisa inte behöver ha. "För vi bor ju ba...

Jag har hört att det finns folk som har tröttnat på att gå in på min blogg och för femtioelfte gången läsa rubriken "I had a beautiful night in London". Jag ska försöka bättra mig lite.   Vad har hänt sen sist? Som ni ser på inlägget så kan jag ä...

Ytterligare en helt underbar helg i London. Som jag sa till Angelica igar: "Vi far sluta ha sadana har bra helger for vi kommer snart sluta uppskatta dom." Ska gora en san dar dryg sammanfattning av helgen igen, forstar om ni trottnar pa dessa lang...

Jag tyckte intervjun gick bra maste jag saga. Jag var inte alls nervos... Kanske ar ett daligt tecken? Dock sa hon som intervjuade mig att de aven skulle intervjua internt, vilket genast gor att chansen kanns ganska liten. MEN, man ska aldrig saga al...

Det ar meningen att om exakt tva timmar och femton minuter ska jag vara pa jobbintervju. Antligen! Aven om jag inte far det sa kanns det bra att fa komma ivag pa en, det ger mig ny energi. Till problemet: Jag skulle fa ett mail med adress och annat v...