Sa hejdå till Hanna idag. Hon hade med sig en avskedspresent (borde ju ha gett dig också något givetvis).

Jag fick 11 stycken kondomer av henne.

Känns skönt att veta att hon tänker på mig och vill att jag ska vara säker även om hon inte bor kvar!

Mitt djupaste tack!

Dagens bild får vara en tribute. Och passande för dagen.

(Jag vet att den ser ut som crap, men våga inte klaga. Jag höll på i x antal timmar)

Bilderna är från förra årets PPP.

Nej det är inte så corny som det verkar. Det har inget att göra med avslutningsfikat idag. Det är en bra låt helt enkelt. Hade jag velat vara corny hade jag lagt upp "Graduation song" (eller vad den heter) som alla spelar när de slutar 9an, och gjort ett bild spel.

Jaha så igår hände det. Jag kan inte säga att jag direkt är förvånad.

Vattenskada 2.0 i min trappuppgång. Totalt den tredje i hela huset.

Det är ett sådant top notch hus jag bor i så ni anar inte.

Sedan jag flyttade in har bland annat haft:

* Vattenskada

* Silverfiskar

* En toadörr som inte gick att stänga

* Mögel

* En kass spis

* Färg som lossnar från taken

* Lampor som går sönder 2 gånger i månaden

Trots detta trivs jag bra. Hmm.

Råkade visst somna tidigt ikväll.

Drömde att jag var på en sunkig camping och hade spikat en dejt där med en grabb. Jag är nervös som få. Iklädd en hood och schletna mysbyxor väntade jag in honom.

Precis när vi skulle ses, jag kunde se honom skymta bakom en karl, så ringer telefonen och jag blir väckt.

Det är mamma.  Jag svarar inte. Skriver sedan ett sms där det står "Sover". Detta verkar tyvärr mamma inte förstå och svarar "Kan jag inte ringa då?". Okej det är redan kört. I´m up. Okej jag fattar att det är ovanligt att jag sover redan kl 22, men större under har väl skett. 

Så nu är jag vaken, oförmögen att somna om på studs.

Och jag får inte veta vad som hade kunnat hända mellan mig och min campingdejt. 

Tack mamma. Skyll inte på mig om du aldrig blir mormor.

Idag, i en pluggpaus, såg jag det sista avsnittet av Scrubs. Blödig som jag är började jag gråta av bara tanken på att snart var avsnittet slut och det säkert skulle bli ett tårfyllt hejdå.

Osökt (eller inte) började jag tänka på att det nu är tid för att säga hejdå till folk. Givetvis började jag gråta ännu mer. 

Imorgon är det typ avslutningsfika. Jag ska dit. Trots att jag är en loser som inte är klar när man egentligen ska vara det. Men jag tänker sitta där och götta i mig tårtbiten ändå, med gott samvete!

På onsdag är det dags för den så kallade sista måltiden. Dramatiskt.

Det kommer över mig mer och mer. 

Tycker det är satans så jobbigt att säga hejdå. Har berättat detta många gånger men kör det igen:

Första året jag åkte hem från Sälen grät jag non stop i en timme. Johan trodde det var något fel på mig. Det var svårt att åka och jag grät sjukt mycket när det var dags att säga hejå.

Andra året. Likadant. 

Nu är jag förberedd. Jag har bunkrat upp med näsdukar och isbitar.

Snart ska en uppgift och hemtentan in. Satan, jag känner mig inte nöjd med mina svar. Allt är för rörigt och jag är sjukt osäker. Det är nu man ska skylla på något va? Jag skulle på att frågorna påminde om varandra och därför blev svaren lika.

Jag är osäker på varenda lite grej jag gjort. Inte gött att lämna in och inte vara ens liite säker. 

Baah. Skitsamma. Nu åker den in och så får jag ta konsekvenserna sen!

Mamma och pappa kommer upp på ett surprisebesök idag. Eller så surprise är det ju inte, jag vet ju inte om det. Men det var inte planerat om vi säger så..jaja skitsamma.

De ställer upp något så grymt på mig. Jag vet att jag är bortskämd, inget jag tänker hymla om. Ensambarn you know. 

De behöver inte ens göra hälften av det som de gör för mig. 

Därför blir dagens bild en bild på mami och papi.

Detta var förra året, tror jag, när moster Maud fyllde 60. Det var lite av ett tyroler tema, det är därför min far har på sig en hatt. 

Nu blir det plugg innan de kommer.