Såg att någon har brytit upp den särskilda julkortsbrevlådan som fanns i Svärdsjö. Seriöst, vad har den personen för nytta av det? Det enda den får ut av det är väl några timmars nöje med att läsa igenom dom och se vilken person i Sverige som var populärast.

Ps. Nu har jag fått fler julkort. Börjar få lite dåligt samvete över att jag inte skickat några.

Det är så gött att det är en vecka till jul, för nu är det ingen som har tid att tänka på fredagsmys och skriva detta på sin statusrad. Jag är nöjd.

Känner på mig att det kommer bli en bra dag idag.

Vaknade kl 7 efter nästan 10 timmar sömn. Morgonen har bestått av te och nyhetsmorgon. Jag känner mig så där lagom vuxen.

Sedan ska det städas och slås in lite julklappar för att sedan bege mig utan i kylan för en fika hos Therese.

Nu har julkorten börjat trilla in! Två stycken har det blivit hittills. Tack så mycket Cissi och Limpan. Och tack Tessan. Tror att Tessan drog det här med elektroniska julkort till en ny nivå. Tackar så mycket, de sitter uppe på kylskåpet. Jag är dock lite besviken på Tessans julkort. Jag hade förväntat med ett kort på henne och Robert i tomteluvor framför fönstret med ljuskulan. Men men...man kan inte få allt!

Det snackas mycket om julstress just nu. Jag uppelver också detta men inte den här julklappsstressen. Jag har däremot en annan typ av julstress: Att städa och tvätta så mitt hem är vackert innan jag åker hem till Ludvika.

Den senaste veckan har mitt hem förfallit totalt. Så igår när Limpan sa att han skulle komma över och kolla på hockey fick jag panik! Mitt golv var täckt med saker varje millimeter. Snabbt som fän plockade jag ihop. Nu tackar jag Limpan för att han kom eftersom nu har jag bara dammsugning och dammtorka kvar.

Idag är det tvätta och sen ner på stan för att köpa det sista i julklappsväg som gäller.

Mina timmar på akuten igår var ganska händelserika. Eller inte. Som tur var hade jag Therese som höll mig sällskap halva tiden och var min taxichaufför.

Jag kan i alla fall konstatera att kvinnan i receptionen borde byta jobb och inte jobba med människor. Jag fick mig en avhyvling det första jag fick. Framför hela väntrummet. Jag och Therese stod där som fån. Vi som läst mycket om service quality kunde bara konstatera att den lilla biten förstörde hela vårt intryck på stället.

I tre timmar satt en mamma där med tre hemska barn. De sprang runt och skrek. Trots att folk sa till dom att vara tysta, för folk var faktiskt sjuka här, så gav de sig inte. Och det var ju inte så att mamman sa till dom. Nej nej. Istället skällde hon på de som sa till hennes barn.

En tant: "Kan ni lugna ner er nu?"

Mamman: "Du har då aldrig haft barn märker jag!!"

Tanten: "Jo men jag uppfostrade dom."

Tanten är numer min idol.

Jag vet precis vilken typ av familj det där var. Mina barn gör aldrig fel. Ungefär.

När jag väl kom in fick jag träffa en undersköterska som dumförklarade mig. Totalt. Hon vägrade lyssna på mig, för hon hade redan bestämt sig för vad det var. Det var inte mitt fel att jag fått en akutremiss.

Hon sa att jag kunde få träffa en doktor men att jag då skulle få vänta till efter midnatt och eftersom jag redan suttit där i 4½ timme hade jag inte lust att vänta minst 3½ timme till. Plus att det hördes på henne att hon tyckte det var onödigt. Jag är sjukt missnöjd med mitt besök. Undersköterskan som ville visa sig duktig har jag inte mycket till övers till. Plus till killen som visade mig till mitt rum.

Var grymt neg när jag kom hem igår och kände mig ledsen. Tydligen får jag fortsätta ha ont. Min bitterhet sitter i idag också. Men nu ska jag vända på det! Det är snö, sol och snart ska jag gå ner på stan och käka lunch.

Årets sista tenta. Årets sista grej. Ska bli riktigt gött och så får vi se hur det går.

Igår kom ÄNTLIGEN snön till Falun, inte en dag för sent (eller säger man för tidigt?). Jag var nära att lägga in veto om detta skitväder men nej då, nu är det vitt. En negativ grej med snön som jag hade glömt: Jag blir väckt typ 5-6 på morgonen av plogbilen. Den åker fram och tillbaka på min gata. Men skitsamma, jag är glad för snön.

Jag längtar hem något så sjukt mycket. Varje år vid den här tiden är det samma sak. Hem till föräldrarna och träffa vännerna som också kommer hem. Jag vill komma hem till ett julpyntat och hemtrevligt hus, mammas mat, julmat, promenader hemma i skogen. Jag får åka hem på fredag eller lördag. Can´t wait.

Bokslutet 2009 kommer nog gå av stapeln hemma hos päronen. Yes vi ska isolera oss ute i skogen. "Det gula huset mittemot Kyrkskolan" har kastat in handduken och det är dags för "Det gråa huset mitt emot Bystugan" att ta över taktpinnen.

Nej nu slutar jag skriva, jag är så trött att det blir bara svammel och jag fattar inte ett skit.

Nu drar vi till Borlänge och gör tenta. Haj haj.

Nu är årets tvhändelse förbi. Finalen av Idol 2009 har gått av stapeln.

När vinnaren korats började det ramla in sms på min telefon.

Dessa kommer från en idoltittare som får vara anonym:

Sms nr 1 kl 22.49:

"Jag är glad för hans skull. Han är så liten och söt och gråter."

Sms nr 2 kl 22.50:

"Och jag gråter lite fjantigt också så klart."

Sms nr 3 kl 22.52:

"Och nu är hans tjej på scenen med honom när han sjunger. Nyss var hans pappa upp. Jag tror jag måste gå och lägga mig innan jag grinar ihjäl mig."

Sms nr 4 kl 22.53:

"Okej nu blev det pinsamt med hans tjej. Jag har slutat gråta."

Jag förstår alla stadier som den här tvtittaren gick igenom. Det var en snabb vändning från något väldigt sött till något väldigt pinsamt.

Idolvinnarens flickvän stod antagligen för årets tvögonblick.

Den här dagen har varit fylld av ångest. Vet inte om det är pga alkoholen igår eller om den hade kommit ändå.

Jag har känt mig redigt trött den sista tiden och känt att jag är varit så redo att lämna Falun och börja med något nytt. Men nu när jag vet att det är snart är dags så kommer ångesten. Jag älskar min lägenhet och jag har nu börjat att få separationsångest. Snart är det dags att säga upp den och det är inte många månader kvar.

När jag ändå håller på och är neg och bitter så kan jag fortsätta.

Jag saknar min katt. Sjukt mycket. Han har snart varit borta ett år. Min förhoppning är att mina föräldrar inser att de också saknar en katt och skaffar en ny liten kisse.

Pisspisspiss.

Idag är en sån dag då jag borde stannat i sängen.