Jag förstår inte hur jag ska klara av att sköta min lägenhet igen när det blir dags för att åka hem till Falun.

Hos föräldrarna blir jag verkligen ompysslad. Jag behöver inte tänka på vad jag ska äta, de tänker åt mig och jag behöver inte städa eller tvätta.

När jag kommer tillbaka hem om någon vecka kommer jag sitta helt apatisk och inte komma ihåg hur man sköter ett hem.

Vem ska mata mig??

Underbart skönt är det att vara här iallafall. Kommer bli gött att komma tillbaka också givetvis, men just nu lever jag de glada dagarna här nere.

Idag har jag fixat biljett till nästa lilla äventyr. På torsdag drar jag. Även om inte vädret blir det bästa så ska det nog gå ändå. En restaurang som osar utomlands och ett glas vin har jag hört det ryktas om. Och när jag kommer tillbaka på lördag så blir det fest med charader här i L-a. Jag gillar läget väldigt mycket just nu.

Jag och Marie tog oss till Västerås. Ett spontanbesök.

Vi tog raggarbilen och begav oss ner till Västmanland. Ett stopp på en mack i Fagersta för inköp av lite färdgodis.

Väl i Västerås åkte vi faktiskt bara fel en gång. Mycket bra måste jag ändå säga.

Trevlig förfest med några kriminalvårdsfolk. Färden ner på stan slutade för en av oss i asfalten. Några skrubbsår senare var vi framme. Det blev lite dans och alkohol. Till slut lämnade en av oss in handduken och vi började vandra hemåt.

Snart blir det IKEA, de obligatoriska ljusen skall inhandlas. Och kanske även en och annan köttbulle slinker ner.

I övrigt har det varit grymt skönt att vara hemma. Jag har aldrig uppskattat Ludvika så mycket som jag gjort den här veckan. Jag har solat, promenerat, plockat blåbär, grillat, druckit vin, paddlat kanot, fikat, jobbat och träffat folk.

Snart bär det av på nya äventyr. Nya destinationer. Mer än så säger jag inte.

Så där ja. Då var man tillbaka på jobbet igen. En hel del nya ansikten, båda personal och kunder. Funkar bra hittills, om jag får säga det själv.

De kunder som känner igen mig, eller i alla fall påpekat det, är alkisar. Vilket intryck jag måste ha gjort på dem. De stannar och småpratar med mig. Säger att det var längesen de såg mig och frågar hur det är med mig. Vi har ett speciellt band.

Igår var det dock en alkis som inte var så glad att se mig. Jag snackade med en kollega igår om att jag skulle åka tillbaka till Falun efter jobbet. Då tittar alkisen på mig och säger: "Det skiter väl jag i." Jag fann mig inte. Visste inte vad jag skulle säga. Helt plötsligt kände jag mig inte så uppskattad längre.

Ibland förlorar man det som kallas förstånd.

Så var det för mig och Sara i måndags. Vi lullade runt på stan och gjorde några inköp (Jag är fortfarande grymt nöjd med skjortan). 

Sara föreslog att vi skulle gå in på Body shop. Jag hittade rea. Najs. So far so good.

Det är sedan allt blir svart.

Tjejen i kassan säger att de har ett medlemskap, som skulle ge oss massa förmåner. Hon rabblar upp att som välkomstpresent får vi sminkrådgivning, ta 3 betala för.Guuud så bra! 

Någonstans där i mitten säger hon att medlemsskapet kostar 100 kr. Något som vi mitt i allt "Du får det och det" glömmer av. Det enda vi hörde var vad vi fick och blev därför så exalterad så vi hörde inget annat. Summan av detta blir att Sara köper ett lip balm för 159 kr och jag en hudkräm för 232.

När vi går ut där ifrån säger jag till Sara att vi måste stanna och tänka över vad vi gjort. Efter en stunds ångest kommer vi fram till att vi kommer få tillbaka pengarna i alla fall, med tanke på sminkrådgivningen (som vi nu så klart måste utnyttja). Puh.

Allt är frid och fröjd till onsdagen. Då vi läser lite mer om detta. Det visar sig att det kostar 100 kr per år att vara medlem. Vi som trodde att det bara var en startavgift. Men icke. 

Lite ångest ligger kvar fortfarande.

Kl 20.55: Sara släpper alla spärrar. Hon drar händerna genom sitt hår.

Efter ett samtal idag visade det sig att jag ska åka hem och jobba. Har fått hoppa in lite extra pga brist på folk.

 Fick prata med den nya chefen också. På frågan hur mycket jag kunde jobba per vecka svarar jag, pucko som jag är "Fyra dagar". Jag hade nog tillfälligt glömt att jag läser tre kurser också. Nu blir det till att planera, Cääm. 

Det som får sporra mig nu är att jag imorgon tjänar 1800. 

Jag känner på mig att detta kommer sluta i att plugget kommer i sista hand.

Jo förresten, på frågan hur jag ska hinna med och jobba och plugga samtidigt svarar jag väldigt käckt "Jaa men dygnet har ju faktiskt 24 h!"

Vem var det som sa det? Inte kan det vara jag iaf. Arbetsmoral när det gäller jobb har jag, men inte plugg. Mitt problem är att jag inte kan säga nej. 

Nu ska jag packa, träffa mami på stan. Sedan hem hem.

Det är fint när vänner får mig att gråta på kvällskvisten.

Bra tårar.

Det är fint när vänner tipsar om sådant som de vet berör mig.

Bra vänner.

Det är fint när man kan somna med ett leende på läpparna.

Bra sömn.

Jag vill dricka vin med Sara. Snacka. Starta gräl. Eller hur det nu var. Det som vi är så bra på. Det enda vi är ute efter.

Klart! säger jag.  Lite drama och action måste ju skapas.Som vi sagt, minst ett gräl i veckan annars är det en misslyckad vecka. 

Egen erfarenhet är att det kan vara lite svårt vissa gånger att starta gräl, alla är inte så grälsjuka. Men ett tips: Då är det bara att säga "va ful du är", så brukar de hänga på.

Ett gott gräl renar själen. Det sista grälet som jag och Sara var inblandade i, tillsammans, fy fan va gött det var alltså. Jag kände mig som en ny människa efteråt. Det är så cleansing.

Så nu Sara...vässa klorna. På måndag smäller det. En riktigt jäkla göööd fight.

Let´s get physical!