Ett sms från min Stockholmsvän inatt fick mig att inleda min morgon med ett skratt. Nog kan det vara så. Men om vi nu vet hur det funkar...hur kan det då komma sig att vi hamnar i de där groparna gång på gång? Jag tvivlar absolut inte på att det är som du skrev...boost på hög nivå men fan, så får det vara.

Måste iallafall tacka dig för att du förstod hur jag kände..genom att jag bara sa ett ord, eller om jag ens sa det. Utan att det behövde bli en stor grej.

Har avslutat ett samtal med Sara. Och du...du behöver inte känna att det bara pratades om en sak. Hur många gånger har jag inte gjort samma sak?