Känner mig pepp inför detta. Jag tror det kommer bli bra. Denna vecka är ett test.

Ska få rätsida på mitt liv. Och INTE leva som jag gjorde innan juluppehållet. Det ska bli förändring och den ska jag må bra av.

Snart ska jag ringa samtalet som jag bävar för att ringa. Vet att jag inte behöver. Men att jag borde. Jag vill förklara. Inte försvara mig, det är inte därför. Dock är jag rädd för vad som ska sägas och att jag ska framställas som dum. Hatar underläge. Kanske är jag rädd för att få fler analyser på mig. Men samtidigt behöver jag nog höra det. Men som sagt, att det är från HAN skrämmer mig.

Detta trodde jag inte. Jag trodde inte att han skulle säga så till mig. På pricken beskrev han hur det är. Tydligen känner han mig mer än jag trodde. Han har nog observerat mig mer än jag trodde.

Jag vet inte om jag ska bli rädd eller smickrad. Kanske både ock.

Det är iaf skrämmande för mig att inse att han känner mig. Göra en analys. Är det så han ser mig? Är det så jag är?