Sorry Emma jag härmar dig.

Dagens bild, yes yes. Sådana man har glömt bort men som fortfarande finns där.

Denna bild är från glamkvällen någongång i december 2007. Det var guld som var temat.

Lägg märke till min fina juldekoration i fönstret, dvs två kulor.

Blir en öl ikväll. Emil kallar det utgång. Så vi får väl se hur hårt det blir.

Trevligt ska det bli iaf. Fab 3. Jajjemen.

Igår hände något som sällan händer nu för tiden. Jag umgicks med mina pojkar!

Tripp, Trapp, Trull var samlade igen. Dock var det knappt en timme men sköj. Det var längesen det bara var vi tre.

Har hört rykten om "gå ut och ta en öl" ikväll. Vi tre. För att fira att Emil är klar undersköterska. Grattis grattis Empan.

Min plånbok säger nej, men vore gött att se lite folk.

Jag är sannerligen ingen traditionell kvinna. Ifall inte enligt, något förlegade, normer.

Detta har jag, efter ytterligare ett bakrelaterat misslyckande, insett.

Jag kan inte sy och jag kan inte baka. Kanske är därför jag är singel?

Tvätta kan jag dock! Och är rätt hyfsad på mat. Så kanske ser någon av det manliga könet detta och känner sig redo att ta sig an mig.

Okej....schlager igår. Låtarna brydde jag mig inte så mycket om, var busy med att äta min kladdkaka.

Men programledarna! Jesus.

Jag mådde illa. VARFÖR klängde de på varandra hela tiden?

Kramades, höll handen, tafsade. Aldrig att de stod 5 cm ifrån varandra. Den manliga programledaren var uppenbart tänd på sin "super model" kollega. Just do it and get over it.

Kändes inte speciellt proffsigt utan mer som ett förspel.

Okej. Jag skulle vara duktig och baka idag. Kladdkaka till schlagern och muffins till mamma.

Hade tänkt göra som Teresia, ta kort på mina bakverk och stoltsera upp dem på min blogg. Men, jag är så kass på att baka. Vilket jag visste sen innan men tänkte att någongång ska det väl vända.

Tydligen var idag inte den gången.

Det började redan när jag kom hem efter shoppingen på ICA och insåg att jag glömt en viktig detalj; KAKAO. Envis som jag är så traskade jag tillbaka.

Hemma. Började fixa, gjorde dubbelsats (eftersom att jag är ett ess i köket).

In med dem i ugnen. Då inser jag att jag glömt mjölk och mjöl. Jag är kass.

Var så sur ett tag, trodde faktiskt att jag skulle börja gråta. Men tog mig upp och började med kladdkakan.

Allt flöt på smidigt. Hällde upp smeten i formen. Insåg då att jag hade glömt ha i mintextrakten. Även här kan jag inte ge upp utan droppar i lite droppar i formen. Rör runt med en gaffel.

När kakan är klar och jag skulle smaka den insåg jag att minten inte blivit jämnt fördelat utan ligger fläckvis. Och smakar riktigt mycket MINT.

Plus att kakan är inte KLADD, den är som en sockerkaka typ.

Okej vad jag skulle komma med detta långa resonemang var; nej inga bilder på mina bakverk. Vill ni se goda saker går ni gå till Teresias blogg.

Är inne i en riktig "vill inte"-period. Det är lite höst-depp-känsla över det hela. Känner mig allmänt blä och vill bara lägga mig i sängen med täcket upp till hakan. Men inget blir bättre för det.

Skulle dock vara gött att komma underfund om vad det bero på. Då kanske obehagskänslan försvinner.

Ikväll blir det den där semifinalen i schlager och en chokladkaka. Och ljus. Jag ska ha lite gööd ensamtid med mig själv. Nyduschad ska jag vara.

Håller mina tummar för besök i helgen! Förhoppningsvis blir det en helhelg.

Jag tror att jag har upplevt den längsta konfirmationen någonsin.

Imorse satt sig familjen i bilen och åkte till Örebro.

När vi kom till kyrkan var det omänskligt med folk. Cirka 300 pers. För en konfirmation!

Iallafall, den började. Var en konfirmation som inte var från denna värld.

Prästen gjorde reklam för en bok skriven av någon tant, som hade hittat Gud tack vare att gå på sin dotters konfirmation.

I 30 minuter, och jag skojar inte, höll han ett tal som jag tror syftet var att rekrytera nya människor till deras gudstjänster. 

Min erfarenhet av konfirmationer är inte så stor. Jag har varit på två. Min egen och några kompisars. Men så mycket snack om Gud och hans moster har jag aldrig varit med om. Ärligt talat blev det lite väl mycket.

ALLA gäspade. En grymt lång tillställning. I TVÅ timmar höll den på. Träsmaken var ett faktum.

På vägen hem sov jag, jag har nog blivit för gammal för sådana här festligheter.

Mitt kusinbarn utryckte sig bäst när han sa till sin pappa: "Varför har ni tvingat med mig på det här? Jag står inte ut något mer!!"