Jag tror att jag har upplevt den längsta konfirmationen någonsin.

Imorse satt sig familjen i bilen och åkte till Örebro.

När vi kom till kyrkan var det omänskligt med folk. Cirka 300 pers. För en konfirmation!

Iallafall, den började. Var en konfirmation som inte var från denna värld.

Prästen gjorde reklam för en bok skriven av någon tant, som hade hittat Gud tack vare att gå på sin dotters konfirmation.

I 30 minuter, och jag skojar inte, höll han ett tal som jag tror syftet var att rekrytera nya människor till deras gudstjänster. 

Min erfarenhet av konfirmationer är inte så stor. Jag har varit på två. Min egen och några kompisars. Men så mycket snack om Gud och hans moster har jag aldrig varit med om. Ärligt talat blev det lite väl mycket.

ALLA gäspade. En grymt lång tillställning. I TVÅ timmar höll den på. Träsmaken var ett faktum.

På vägen hem sov jag, jag har nog blivit för gammal för sådana här festligheter.

Mitt kusinbarn utryckte sig bäst när han sa till sin pappa: "Varför har ni tvingat med mig på det här? Jag står inte ut något mer!!"