Efter två förnedringsomgångar kubbspel så gav jag upp och gick hem med svansen mellan benen. Lite nöjd får jag ändå vara, lyckades ha ner några stycken iallafall.

När Angelica fick ner sin första kubb (någonsin?) var jag stolt som en mor är när hennes barn sjunger på skolavslutningen.

När fötterna började domna av kyla tyckte jag det var dags att gå hem.

 Ett mycket bra sätt att spendera en lill-lördag på.

Snart är det dags att krama kudden, tror den har saknat mig lika mycket idag som jag har saknat den.

Sitter i soffan, mätt som en plätt. Alldeles strax ska jag iväg spela den mycket fysiska aktiviteten kubb. Först sa jag nej men insåg sen att jag är ingen torrboll, eller vad jag blev kallad, och hänger på. Måste visa Angelica det roliga med detta spel. Tror att hon passar på att spela mot mig nu när jag är proppmätt vilket gör mig något handikappad. Antar att hon hört ryktet om mina kubb-spelar-skills.

Något att tänka på innan spelet börjar:

* Ha på dig bra torsor. Inga som åker in eller åker ner. De ska sitta på plats.

* Värm upp din kastararm så du inte kastar snett.

* Se till att ha din fiende rakt framför dig på den motsatta sidan framför en kubb, "en olycka händer ju så lätt".

Nu måste jag värma upp.

Jag är i sjunde himlen. Idag har jag ätit något som jag inte ätit på myycket länge. KESO.

Detta gjorde mig lycklig. Tom lyckligare än Hanna blir om Finland vinner ikväll. Jag lovar.

Jag måste ge mig själv en stor fet klapp på axeln. Har verkligen städat idag. När denna dag är slut kommer min lägenhet vara spotless, jag kommer vara nyduschad och riktigt fräsch och jag har ren tvätt.

Jag tror att jag blev inspirerad av diverse folk (ni vet vilka ni är) som bloggat igår om hur städsjukan kommit över dem. Jag tackar och bockar.

Det enda som skulle behöva göras är att torka fönster. Men det kommer inte hända. Jag är rädd för att trilla ur fönstret.

Angelica...jag har en liten surprise till dig. Avslöjas på fredag.