Och det har de rätt i. Sjuka och plugg. Ett ryck nu.

"Hela livet är som ett Bingo", står det på Sara på msn. Har mina aningar om vart hon kan hört det. Well well.

Det fick mig att fundera.

Får du in en bingorad är du glad ett tag, möjligtvis att du kan se ett rosa moln. Men du glömmer det rätt snabbt.

Misslyckas du är du nere på botten. Det är inte lika lätt att glömma. Det grämer dig. Om du bara hade fått ett nummer till så hade du ju vunnit. Du ältar.

Den tredje aspekten på bingospelandet är att du själv misslyckas och en vän till dig lyckas. Du är glad för dennes skull, men är det äkta? Du förlorade ju faktiskt just. 

Nummer 4. Du vinner, men din vän gör inte det. Du visar medkänsla, lyssnar på din vän som beklagar sig. Men lyssnar du verkligen och förstår din vän som är besviken över sitt nederlag?

Summan av detta...

Blir man glad över något som händer är man glad ett tag. Men tyvärr glömmer man sånt ganska snabbt. Man är inte så bra på att hålla kvar vid det som var bra.

Är det något som inte går som man vill, tänkt, eller hoppats är det väldigt lätt att stanna i det stadiet och känslan länge. Man fokuserar på det dåliga.  Och håller sig där nere ett tag.

Om en annan lyckas och inte du....  Är det då lätt att svälja sin egen besvikelse och vara genuint glad för någon annan? Att se bortom sig själv och istället se andra och se vad detta kan gynnat dom?

Om du lyckas och inte din vän... Lätt att man då går upp i sig själv. Försöker vara förstående medan man egentligen tänker "men sluta gnälla, livet är ju underbart."

Pointless resonemang.. Är nog hög på värktabletter och hostmedicin.