Ringde Malin, my partner in crime på den tiden, för att snacka om denna lilla reunion. Vi hörs sällan men ska tydligen till en liten snajsig inbjudan för att vi ska ringas.

Hon: "Jag såg att du hade ringt?"

Jag: "Jaa du trodde väl att något hemskt hade hänt för vi hörs ju aldrig."

Hon: "Har du också fått en inbjudan eller???"

I början av samtalet var det "NEJ, vi ska absolut inte gå". Efter en timmes snack var det "Ja men ska vi tänka över det då?"

Vi reminiscade en hel del. Gamla minnen. Kom fram till att vi inte hade så roliga minnen med respektive klass (vi gick i olika klasser) men hon och jag hade en hel del.  Vi kom fram till att vi nog var nördarna i årskursen. I början av högstadiet när många hängde på fester och hånglade runt satt vi på någon av våra rum. Lyssnade på musik. Lyssnade på någon låt på repeat som Malin hade pippi på just den perioden. Vi gick på fotboll. Skrev brev till varandra. Hade tjejkvällar.

Det tog ett tag innan jag, Malin och resten av vårt gäng kom ifatt de coola kidsen.

Tänk om man kunde få vara 13 igen...eller inte.

...eller hur man ska säga.

Idag damp följande ner i brevinkastet:

"Du är inbjuden till en återförening med L**********skolan 5-9C med avgångsår 1999". 

Okej..det var alltså 10 år sedan jag gick ut nian.

Ska jag gå? Vilka kommer gå? Detta framkallar ångest.

Det var inte det att klassen var dålig...men vi hade väl ingen direkt sammanhållning.

Hade det handlat om min gymnasieklass hade det inte varit någon tvekan...jag hade lätt gått då. Men får vänta tre år till på den reunion.

Men högstadiet.....

Måste ta mig ett snack med kussen, får se hur hon ställer sig till detta. 

Har liksom inte kontakt med någon från högstadiet. Det är en som jag pratar med. Min kusin. Resten är ett år yngre än mig. Får man byta avgångsår?