Efter en sjukt bra helg så har jag en riktigt pissig söndagkväll. Jag är hela världens lilla fiende som helst skulle sitta på en stol och muttra. Bitterheten flyttade in idag. Jag är så trött på att bete mig som ett litet barn. Att bo hemma när man är 27 skiljer sig faktiskt inte såå mycket från att vara 17 år och bo hemma. Man (läs: jag) kommer tillbaka till samma beteende som man hade förr. Hate it. Jag behöver hitta tillbaka till mig själv. Jag är klar med detta nu.

På tal om att vara klar, och samtidigt vara lite positiv. Imorgon ska det bokas biljett. På fredag åker jag. På fredagkväll landar jag på Gatwick airport. Äntligen!

Jo jag hamnde i den svarta soffan i fredags, otippat. Drama, skratt och spel fick avsluta min Ludvika-vistelse för den här gången.