Nu är årets tvhändelse förbi. Finalen av Idol 2009 har gått av stapeln.

När vinnaren korats började det ramla in sms på min telefon.

Dessa kommer från en idoltittare som får vara anonym:

Sms nr 1 kl 22.49:

"Jag är glad för hans skull. Han är så liten och söt och gråter."

Sms nr 2 kl 22.50:

"Och jag gråter lite fjantigt också så klart."

Sms nr 3 kl 22.52:

"Och nu är hans tjej på scenen med honom när han sjunger. Nyss var hans pappa upp. Jag tror jag måste gå och lägga mig innan jag grinar ihjäl mig."

Sms nr 4 kl 22.53:

"Okej nu blev det pinsamt med hans tjej. Jag har slutat gråta."

Jag förstår alla stadier som den här tvtittaren gick igenom. Det var en snabb vändning från något väldigt sött till något väldigt pinsamt.

Idolvinnarens flickvän stod antagligen för årets tvögonblick.

Den här dagen har varit fylld av ångest. Vet inte om det är pga alkoholen igår eller om den hade kommit ändå.

Jag har känt mig redigt trött den sista tiden och känt att jag är varit så redo att lämna Falun och börja med något nytt. Men nu när jag vet att det är snart är dags så kommer ångesten. Jag älskar min lägenhet och jag har nu börjat att få separationsångest. Snart är det dags att säga upp den och det är inte många månader kvar.

När jag ändå håller på och är neg och bitter så kan jag fortsätta.

Jag saknar min katt. Sjukt mycket. Han har snart varit borta ett år. Min förhoppning är att mina föräldrar inser att de också saknar en katt och skaffar en ny liten kisse.

Pisspisspiss.

Idag är en sån dag då jag borde stannat i sängen.