Jag tänkte för en stund att jag skulle bli bättre på bloggandet. Men....det händer aldrig.

Jag börjar undra hur min sommar ska bli. Jag vet att jag kommer överleva den men den kommer kännas enormt innehållslöst. Det är nästan ingen hemma. Jo EN! Jag får helt enkelt tvinga henne att umgås med mig. Mycket jobb hoppas jag på och mycket dineros. Jag vet att jag har saker att se framemot i höst så det ska nog gå bra!

Just ja! Min dator kraschade så nu har jag köpt en ny! Här är inte pengar ett problem inte. Lovely.

Plugg och någon slags galleria-konstert står på schemat idag!

haj

Det är väldigt mycket just nu. Jag försökte skriva ner allt för att få lite ordning på det hela men vet inte om det funkade.

Det är så mycket jag funderar på att jag blir tokig. Kvällsångesten igår var enorm men som tur är hade jag en kvällspigg vän att messa med för att skingra tankarna. Så gött att hon äntligen är hemma!

I övrigt har jag haft en riktigt fin helg. Fredagen var den bästa kvällen på länge, även om det blev lite för mycket för vissa... Lördagen, lunch på Bryggan för att sen åka till Ludvika. Lugn lördag och rehab. I söndags åt jag så mycket fikabröd att kräkningarna var nära.

En månad kvar i lägenheten. Det börjar kännas. Hade jag haft något att se framemot direkt efter flytt tror jag hade känts bättre, men nu får jag vänta ända till september. Separationsångesten är enorm. Har tagit fram två flyttlådor som gör mig smärtsamt påmind om att det är dags att börja ta tag i det.

Jag känner en som skrikit ihjäl en lite fågel. Det ni. Det är att ha kraftig pipa.

Här får du bildbevis på mina muffins Elin!Det var den bästa bild jag kunde få.  

Tyvärr hittade jag inget youtubleklipp med detta så blev från en blogg av något slag.

Modern family är nog numer en av mina favoritserier. I alla fall av de som hamnar under kategorin "feel good". Den delar första platsen med Cougar Town.

Hur som helst. Gayparet i den här sekvensen har precis adopterat ett barn från Vietnam. Och nu har de samlat familjen för att berätta det och presentera henne. Ett underbart tvögonblick.

http://sverrirp.posterous.com/modern-family-lion-king-moment

...känner jag mig liten. Men...jag ska inte klaga egentligen, det finns de runtomkring mig som har det värre just nu. Det här är inget livshotande.

Men lite liten får jag känna mig i alla fall. Tycker jag.

Just nu är 3 av mina viktigaste personer bortresta. På torsdag åker en fjärde. Detta gör att jag känner mig ensam, så nu får de komma hem.

I övrigt händer det inte så mycket. Imorgon ska jag förhoppningsvis få svar på röntgen plus att jag ska, som doktorn uttryckte det, ta "en packe prover". Det ska kollas vad som verkligen är fel på mig. Jag har ju misstänkt en sak och nu är doktorn även inne på samma spår. Jag vill bara veta vad det är, jag har målat fan på väggen i några veckor nu genom att tro det värsta (eftersom att man alltid måste överdriva).

När alla åker utomlans. När alla köper iPhones. Då känner jag mig utanför.

Jag har aldrig någonson varit så mycket på sjukan som nu efter min bekantskap med Nya Therese. Detsamma gäller henne. Nu undrar jag om vi kanske inte är bra för varandra?