Jag kommer hamna i helvetet.

Jag förstår att ni är många som undrat, och ja...min farm har klarat sig under mina tre veckors frånvaro från nätet.

Tillbaka i Falun efter nästan en månad i Ludvika. Det firar jag med te, nostalgifilm i form av Scream och megastress över en uppgift!

Häppåre!

Såg att någon har brytit upp den särskilda julkortsbrevlådan som fanns i Svärdsjö. Seriöst, vad har den personen för nytta av det? Det enda den får ut av det är väl några timmars nöje med att läsa igenom dom och se vilken person i Sverige som var populärast.

Ps. Nu har jag fått fler julkort. Börjar få lite dåligt samvete över att jag inte skickat några.

Det är så gött att det är en vecka till jul, för nu är det ingen som har tid att tänka på fredagsmys och skriva detta på sin statusrad. Jag är nöjd.

Känner på mig att det kommer bli en bra dag idag.

Vaknade kl 7 efter nästan 10 timmar sömn. Morgonen har bestått av te och nyhetsmorgon. Jag känner mig så där lagom vuxen.

Sedan ska det städas och slås in lite julklappar för att sedan bege mig utan i kylan för en fika hos Therese.

Nu har julkorten börjat trilla in! Två stycken har det blivit hittills. Tack så mycket Cissi och Limpan. Och tack Tessan. Tror att Tessan drog det här med elektroniska julkort till en ny nivå. Tackar så mycket, de sitter uppe på kylskåpet. Jag är dock lite besviken på Tessans julkort. Jag hade förväntat med ett kort på henne och Robert i tomteluvor framför fönstret med ljuskulan. Men men...man kan inte få allt!

Det snackas mycket om julstress just nu. Jag uppelver också detta men inte den här julklappsstressen. Jag har däremot en annan typ av julstress: Att städa och tvätta så mitt hem är vackert innan jag åker hem till Ludvika.

Den senaste veckan har mitt hem förfallit totalt. Så igår när Limpan sa att han skulle komma över och kolla på hockey fick jag panik! Mitt golv var täckt med saker varje millimeter. Snabbt som fän plockade jag ihop. Nu tackar jag Limpan för att han kom eftersom nu har jag bara dammsugning och dammtorka kvar.

Idag är det tvätta och sen ner på stan för att köpa det sista i julklappsväg som gäller.

Mina timmar på akuten igår var ganska händelserika. Eller inte. Som tur var hade jag Therese som höll mig sällskap halva tiden och var min taxichaufför.

Jag kan i alla fall konstatera att kvinnan i receptionen borde byta jobb och inte jobba med människor. Jag fick mig en avhyvling det första jag fick. Framför hela väntrummet. Jag och Therese stod där som fån. Vi som läst mycket om service quality kunde bara konstatera att den lilla biten förstörde hela vårt intryck på stället.

I tre timmar satt en mamma där med tre hemska barn. De sprang runt och skrek. Trots att folk sa till dom att vara tysta, för folk var faktiskt sjuka här, så gav de sig inte. Och det var ju inte så att mamman sa till dom. Nej nej. Istället skällde hon på de som sa till hennes barn.

En tant: "Kan ni lugna ner er nu?"

Mamman: "Du har då aldrig haft barn märker jag!!"

Tanten: "Jo men jag uppfostrade dom."

Tanten är numer min idol.

Jag vet precis vilken typ av familj det där var. Mina barn gör aldrig fel. Ungefär.

När jag väl kom in fick jag träffa en undersköterska som dumförklarade mig. Totalt. Hon vägrade lyssna på mig, för hon hade redan bestämt sig för vad det var. Det var inte mitt fel att jag fått en akutremiss.

Hon sa att jag kunde få träffa en doktor men att jag då skulle få vänta till efter midnatt och eftersom jag redan suttit där i 4½ timme hade jag inte lust att vänta minst 3½ timme till. Plus att det hördes på henne att hon tyckte det var onödigt. Jag är sjukt missnöjd med mitt besök. Undersköterskan som ville visa sig duktig har jag inte mycket till övers till. Plus till killen som visade mig till mitt rum.

Var grymt neg när jag kom hem igår och kände mig ledsen. Tydligen får jag fortsätta ha ont. Min bitterhet sitter i idag också. Men nu ska jag vända på det! Det är snö, sol och snart ska jag gå ner på stan och käka lunch.