En gång sa jag: "No strings attached."

Fick svaret: "Camilla, det finns alltid strings."

Då trodde jag på det jag sagt. Tror jag. Intalade mig kanske det.

Nu inser jag att det svaret jag fick faktiskt är sant.

Det finns alltid någon string. Som på något sätt ställer till det. För man är människa. Ofta försöker man intala sig att man är hård, man är en robot som klarar allt. Intalar man sig det så gör det ondare den dagen allt krackelerar. Istället borde man (läs´jag´, eller kanske rentav ´du´) våga visa sig lite sårbar, jag tror att man faller mjukare då.

På något sätt har det blivit fult att visa känslor och visa vem man är.

Men hey...jag är inte bättre själv.

Hela dagen har jag vetat att jag kl 19 skulle göra något. Faktiskt sett fram emot det. Lite rensning. Får ordning på mitt liv.

18.55 börjar jag att förbereda. Jag plockar ihop sakerna, tar på mig skorna och sätter nyckeln i låset och låser dörren. På vägen ner för trappen slår jag i mitt knä så det börjar blöda. Redan här borde jag börjat ana oråd. Men icke. Kommer fram till dörren. Öppnar dörren ner till källaren. Tror glatt att jag ska få tvätta min enorma tvätthög. Men icke! Tydligen har juni bara 30 dagar, inte 31. Någon som visste detta?? Jag har bokat tvättstuga den 31:a. Vilket innebär att jag får vänta till juli innan det är dags att tvätta. 

Som straff har jag fått av mig själv: Plocka med kläder, diska och plugga. Iallafall fram till kl 20.00 Efter det ska jag nörda med mig Bachelorette. Det ni!

Första dagarna av den här veckan har varit soft. Det har varit sol, bad, minigolf och ändå hunnit med lite plugg. Känns ändå som att plugget kommit lite i skuggan vilket jag kommer få betala för. Regnet börjar faktiskt bli välkommet nu. Just för pluggets skull. Annars hade det gärna fått vara varmt ett tag till. Jag klagar inte.

Peace and love då. Lite sömn men det gick bra. Jag överlevde. Har dock inte riktigt kommit över mitt Babyshambles-fiasko. Tänker inte nämna mer om det.Lyssnar på musiken nu och gråter blod.

Känns inte just nu som att det blir någon festival för mig nästa år. Gillade inte alls upplägget i år. Den sämsta festivalen hittills av de jag varit på. Det som skulle kunna få mig att gå nästa år är större band, känns tyvärr som att det är mycket samma år efter år. Men fanns mycket positivt, som vädret till exempel. Nice och jag gillade det.

Jag är urfattig. Mina pengar kommer aldrig. Hade hoppats på denna vecka, men verkar mörkt. Bah.

Festivalen var bra! Inte alls som tidigare år dock men men. Mer om det senare.

Överlevde jobbet också. Mer om det senare.

Nu blir det sol och bad med Angelica.

Får väl bli en the Libertines låt antar jag, i brist på annat.

Denna gång: Babyshambles

En av de absoluta höjdpunkterna under festivalen. Givetvis. Pete Doherty. Jag kommer vara som ett barn!

Så denna dag kommer det tre låtar.  Blir något av Doherty tema.

 Låt nr. 1

Blir ju givetvis Peace and love tema.

Först ut: