Årets sista tenta. Årets sista grej. Ska bli riktigt gött och så får vi se hur det går.

Igår kom ÄNTLIGEN snön till Falun, inte en dag för sent (eller säger man för tidigt?). Jag var nära att lägga in veto om detta skitväder men nej då, nu är det vitt. En negativ grej med snön som jag hade glömt: Jag blir väckt typ 5-6 på morgonen av plogbilen. Den åker fram och tillbaka på min gata. Men skitsamma, jag är glad för snön.

Jag längtar hem något så sjukt mycket. Varje år vid den här tiden är det samma sak. Hem till föräldrarna och träffa vännerna som också kommer hem. Jag vill komma hem till ett julpyntat och hemtrevligt hus, mammas mat, julmat, promenader hemma i skogen. Jag får åka hem på fredag eller lördag. Can´t wait.

Bokslutet 2009 kommer nog gå av stapeln hemma hos päronen. Yes vi ska isolera oss ute i skogen. "Det gula huset mittemot Kyrkskolan" har kastat in handduken och det är dags för "Det gråa huset mitt emot Bystugan" att ta över taktpinnen.

Nej nu slutar jag skriva, jag är så trött att det blir bara svammel och jag fattar inte ett skit.

Nu drar vi till Borlänge och gör tenta. Haj haj.

Nu är årets tvhändelse förbi. Finalen av Idol 2009 har gått av stapeln.

När vinnaren korats började det ramla in sms på min telefon.

Dessa kommer från en idoltittare som får vara anonym:

Sms nr 1 kl 22.49:

"Jag är glad för hans skull. Han är så liten och söt och gråter."

Sms nr 2 kl 22.50:

"Och jag gråter lite fjantigt också så klart."

Sms nr 3 kl 22.52:

"Och nu är hans tjej på scenen med honom när han sjunger. Nyss var hans pappa upp. Jag tror jag måste gå och lägga mig innan jag grinar ihjäl mig."

Sms nr 4 kl 22.53:

"Okej nu blev det pinsamt med hans tjej. Jag har slutat gråta."

Jag förstår alla stadier som den här tvtittaren gick igenom. Det var en snabb vändning från något väldigt sött till något väldigt pinsamt.

Idolvinnarens flickvän stod antagligen för årets tvögonblick.

Den här dagen har varit fylld av ångest. Vet inte om det är pga alkoholen igår eller om den hade kommit ändå.

Jag har känt mig redigt trött den sista tiden och känt att jag är varit så redo att lämna Falun och börja med något nytt. Men nu när jag vet att det är snart är dags så kommer ångesten. Jag älskar min lägenhet och jag har nu börjat att få separationsångest. Snart är det dags att säga upp den och det är inte många månader kvar.

När jag ändå håller på och är neg och bitter så kan jag fortsätta.

Jag saknar min katt. Sjukt mycket. Han har snart varit borta ett år. Min förhoppning är att mina föräldrar inser att de också saknar en katt och skaffar en ny liten kisse.

Pisspisspiss.

Idag är en sån dag då jag borde stannat i sängen.

Jag överlevde Ullared med näppe. Satan vad trött jag var när jag kom hem, tror jag sov ett helt dygn.

Har fått ett erbjudande som jag än inte vet så mycket om men det låter verkligen intressant, av många anledningar. Imorgon vet jag förhoppningvis mer. Keep your fingers crossed.

Följande dagar ska jag flänga land och rike runt.

Falun-Västerås-Ludvika-Ullared-Ludvika-Borlänge-Falun.

Första stopp är Västerås och tåget går om några timmar. Det blir julklappsshoppning med kusinen. Myskväll med Idol hoppas jag. Hoppas inte kvinnan har tänkt att se Dobidoo (eller hur det stavas), då blir jag lite knäckt.

Blir en lördag i Ludvika. En öl på Selmas är planen med Marie som sällskap.

Ullared sen då... En gratis resa tackar jag inte nej till. iPoden är laddad med musik och ljudböcker så resan ska kännas kortare.

Nu måste jag iväg. Hej.

Är du en av dom som gråter när ingen ser på?

Nu börjar stressen ta ut sin rätt. Idag rann det över. Jag borde göra saker hela tiden men istället förtränger jag det faktum att jag har massvis att göra, pengar, ska fixa miljoner saker. Det innebär att jag bara sitter och stirrar och planerar i hjärnan men gör inget.

Framtiden stressar mig. Framtiden är om en månad. Sedan har vi den där förbannade c-uppsatsen. Jag vill vara som alla andra duktiga människor och ha min examen.

Nä fy fan för den här dagen. Nu ska jag götta ner mig i soffan och förtränga allt lite ytterligare, om det nu går.

Klagklagklagklag.

Kom att tänka på en sak idag när jag kollade på mina juldukar.

När jag var liten så bodde vi i en liten by som heter Snöån. Till jul på tvn i vardagsrummet hade mamma alltid en duk som hon tyckte mycket om. Tror det var hennes farmors eller liknande, mitt minne sinar.

En dag när mamma gick förbi tvn såg hon att det var en fyrkant urklippt i duken. Jag var ju givetvis den första som misstänktes, i egenskap av ensambarn. Hon gick in på mitt rum där jag satt på golvet och lekte med Barbie. Hon ser en röd tygbit. Hon frågar mig: "Camilla är det du som klippt i duken?". Jag svarar: "Ja, jag var tvungen att ha en brudslöja till min Barbie".

Inga krusseduller, lika bra att erkänna. Mamma har sparat duken än idag som minne. Hon minns hur hennes fina duk blev förstörd och jag minns ett fantastiskt bröllop mellan Barbie och Ken.

På samma tv stod även en tomte som gungade i en gunga. Denna tomte gillade jag väldigt mycket kommer jag ihåg. Jag tog nämligen in den på mitt rum hela tiden och mamma ställde tillbaka den på tvn. Jag tog in den på mitt rum och mamma ställde tillbaka den på tvn....och så där höll vi på hela julen. Tror inte att jag vann den kampen, jag tror jag efter något år gav upp.