Så där ja. Då var man tillbaka på jobbet igen. En hel del nya ansikten, båda personal och kunder. Funkar bra hittills, om jag får säga det själv.

De kunder som känner igen mig, eller i alla fall påpekat det, är alkisar. Vilket intryck jag måste ha gjort på dem. De stannar och småpratar med mig. Säger att det var längesen de såg mig och frågar hur det är med mig. Vi har ett speciellt band.

Igår var det dock en alkis som inte var så glad att se mig. Jag snackade med en kollega igår om att jag skulle åka tillbaka till Falun efter jobbet. Då tittar alkisen på mig och säger: "Det skiter väl jag i." Jag fann mig inte. Visste inte vad jag skulle säga. Helt plötsligt kände jag mig inte så uppskattad längre.

Ibland förlorar man det som kallas förstånd.

Så var det för mig och Sara i måndags. Vi lullade runt på stan och gjorde några inköp (Jag är fortfarande grymt nöjd med skjortan). 

Sara föreslog att vi skulle gå in på Body shop. Jag hittade rea. Najs. So far so good.

Det är sedan allt blir svart.

Tjejen i kassan säger att de har ett medlemskap, som skulle ge oss massa förmåner. Hon rabblar upp att som välkomstpresent får vi sminkrådgivning, ta 3 betala för.Guuud så bra! 

Någonstans där i mitten säger hon att medlemsskapet kostar 100 kr. Något som vi mitt i allt "Du får det och det" glömmer av. Det enda vi hörde var vad vi fick och blev därför så exalterad så vi hörde inget annat. Summan av detta blir att Sara köper ett lip balm för 159 kr och jag en hudkräm för 232.

När vi går ut där ifrån säger jag till Sara att vi måste stanna och tänka över vad vi gjort. Efter en stunds ångest kommer vi fram till att vi kommer få tillbaka pengarna i alla fall, med tanke på sminkrådgivningen (som vi nu så klart måste utnyttja). Puh.

Allt är frid och fröjd till onsdagen. Då vi läser lite mer om detta. Det visar sig att det kostar 100 kr per år att vara medlem. Vi som trodde att det bara var en startavgift. Men icke. 

Lite ångest ligger kvar fortfarande.

Kl 20.55: Sara släpper alla spärrar. Hon drar händerna genom sitt hår.

Efter ett samtal idag visade det sig att jag ska åka hem och jobba. Har fått hoppa in lite extra pga brist på folk.

 Fick prata med den nya chefen också. På frågan hur mycket jag kunde jobba per vecka svarar jag, pucko som jag är "Fyra dagar". Jag hade nog tillfälligt glömt att jag läser tre kurser också. Nu blir det till att planera, Cääm. 

Det som får sporra mig nu är att jag imorgon tjänar 1800. 

Jag känner på mig att detta kommer sluta i att plugget kommer i sista hand.

Jo förresten, på frågan hur jag ska hinna med och jobba och plugga samtidigt svarar jag väldigt käckt "Jaa men dygnet har ju faktiskt 24 h!"

Vem var det som sa det? Inte kan det vara jag iaf. Arbetsmoral när det gäller jobb har jag, men inte plugg. Mitt problem är att jag inte kan säga nej. 

Nu ska jag packa, träffa mami på stan. Sedan hem hem.

Det är fint när vänner får mig att gråta på kvällskvisten.

Bra tårar.

Det är fint när vänner tipsar om sådant som de vet berör mig.

Bra vänner.

Det är fint när man kan somna med ett leende på läpparna.

Bra sömn.

Jag vill dricka vin med Sara. Snacka. Starta gräl. Eller hur det nu var. Det som vi är så bra på. Det enda vi är ute efter.

Klart! säger jag.  Lite drama och action måste ju skapas.Som vi sagt, minst ett gräl i veckan annars är det en misslyckad vecka. 

Egen erfarenhet är att det kan vara lite svårt vissa gånger att starta gräl, alla är inte så grälsjuka. Men ett tips: Då är det bara att säga "va ful du är", så brukar de hänga på.

Ett gott gräl renar själen. Det sista grälet som jag och Sara var inblandade i, tillsammans, fy fan va gött det var alltså. Jag kände mig som en ny människa efteråt. Det är så cleansing.

Så nu Sara...vässa klorna. På måndag smäller det. En riktigt jäkla göööd fight.

Let´s get physical!

Men kan mina grannar sluta att mata duvorna???? Jag blir tokig! Det går inte att sitta ute utan att närgångna duvor kommer fram och stör!

Jag har alltid haft den erfarenhete att duvor är jäkligt skygga. Flyger när man kommer nära. Men nej nej...inte dessa. Jag tror fan att de har blivit tama.

VARFÖR MÅSTE GRANNARNA MATA DOM?

Brödsmulorna lockar ju även till sig måsar och skator till förbannelese.

Mata änderna med brödet eller släng det i komposten, I don´t care men släng inte ut det på gården.

För ett år sen pratade jag med min vaktmästare som, skarpsynt, påpekade att vi hade väldigt mycket duvor på gården. Jag berättade då att det var grannar som slängde ut bröd. Han sa att "jaa det var ju inte bra". Jag trodde då att det skulle komma upp en skylt om att man inte fick mata fåglarna. Det brukar ju sitta sånt vid en del hyreshus. Men jag antar att det var väldigt naivt av mig. No action. Ett år senare är dom fortfarande kvar. Och de blir bara fler och fler.

Nu har det kommit en sån där period i mitt liv igen. Då jag har allt planerat in i minsta detalj.

En typisk dag:

* Promenad

* Frukost

* Plugg

* Lunch

* Städ

* Plugg

* Middag

* Städa

* Promenad

* Slappa

Det är nästan så att jag till och med planerar in mina kisspauser. 

Det är att gå för långt att säga att jag är organiserad...för det är jag verkligen inte. Jag har tre kurser som håller på samtidigt. En blir typ bortglömd.

Vissa dagar känner jag mig enormt pepp och tycker att det ska bli kul att plugga. Andra dagar tillbringas framför datorn (dock inte för plugg).

Fan jag har sådant sorgligt liv just nu. Men samtidigt är jag grymt nöjd. Det är sommar. Jag får planera min tid helt själv. Men grejen är att jag  nästan aldrig träffar någon. Jag sitter bara här. Min soffa har ett stort rumpavtryck från mig. Ett resultat av mitt händelselösa liv.

Men imorgon kommer mami hit. Ska käka lunch på stan och så vidare. Gött