Jag tyckte intervjun gick bra maste jag saga. Jag var inte alls nervos... Kanske ar ett daligt tecken? Dock sa hon som intervjuade mig att de aven skulle intervjua internt, vilket genast gor att chansen kanns ganska liten. MEN, man ska aldrig saga aldrig..hon kanske tyckte jag verkade helt fantastiskt.

Nu ar det helg, sup och svalj (som min kara moster skulle sagt). Jag funderar pa att skippa alla "masten" for resten av dagen och istallet kla av mig lite och, aterigen, satta mig i Hyde Park och sola. Min vinterbleka hy skriker efter sol  och nar jag val far lite sol blir jag rod pa en gang sedan forsvinner det efter nagon timme och blir vit igen. Tank vad brun man var nar man var liten! Fina tider.

Blir nog ingen fest i helgen, for Lisas kompis ar sjuk och da bestamde hon sig for att spendera tid med henne for att hon inte ska sitta ensam nar andra festar. Synd men jag reder mig! Kanske skulle utforska lite istallet. Lagga pengarna pa att gora nagot turistigt. MEN...jag har inte gett upp hoppet an.

Saknar er dar hemma nagot sa otroligt mycket ska ni veta! Jag tror det blir battre med tiden da man blir "van" att vara har och, som jag har sagt hundra ganger, nar jag far internet och kan ha mer kontakt med folk. Tack till alla som skickar sms, skriver kommentarer och skriver pa facebook. Guld vart!
Jag blir ofta sentimental pa kvallarna, men jag tror det beror pa att det blir tyst och man ligger och tanker. Missforsta mig inte, har det jattebra men sant har maste komma, och som sagt, tror det blir mest sa har i borjan. Jag har ju bara varit har en manad, aven om det kanns som att det var evigheter sen jag lamnade flickrummet i Bjorsjo och kramade mamma och pappa hejda.

Nej nu...sol!