jaha...nu var det gjort. Min lilla älskling är borta. Kommer inte mötas av min katt när jag kommer hem på fredag. Matvraket som skriker efter mat. Var 5 minut. Njurarna var för stora, de kunde känna knölarna. Han hade svagt hjärta. Min älskling var dement också och hade dålig syn.

Älskar min mamma. När hon sa att vi ska få hans aska så vi kan gräva ner den på gården hemma kändes det bra. Klart att han ska vara nära oss. Det har han alltid varit. Alltid sprang han efter, sällskapssjuk som få.

<3

Vi har haft honom i 17 år..... Nu mår han inget bra. 13.40 idag behöver han inte må dåligt längre..... Han är min lilla tuss. Han är som en person. Kommer bli tomt.

Min lilla misse...